Urskilja - utforska - återintegrera aspekter av ett lärandeobjekt🌱

Nästa grundbult handlar om att både elever och lärare behöver få syn på lärandet. Kunnande och lärande behöver medvetandegöras och reflekteras över. Enligt variationsteorin handlar grunden för lärande om att urskilja olika aspekter av det lärandeobjekt en ska lära sig (i vårt fall att gestalta på scenen), utforska de urskilda aspekterna och sedan återintegrera dem i helheten igen, dvs i gestaltandet.

Om vi använder konsten att baka en sockerkaka som analogi så kan jag fokusera på att specialstudera äggen ett tag; hur knäcker jag så att inget skal kommer med i smeten, hur hårt ska de vispas osv, men för att se att det jag lärt mig om äggen funkar måste jag tillbaka till helheten dvs baka en sockerkaka. Och för att fortsätta på analogin, så är det inte säkert att jag lär mig hur jag ska hantera äggen när jag bakar om jag bara håller på och leker runt lite med en massa ägg.

För att lärande ska ske behöver jag, tillsammans med nån som kan, få testa olika sätt och resonera kring, sätta ord på, medvetandegöra det jag gör och de resultat jag får. Jag behöver baka sockerkakor med mina olika äggtekniker och se vilken skillnad det blir, för att till slut veta vilka ”ägghanteringsverktyg” jag vill lägga i min ”sockerkaksverktygslåda”.

Ference Marton, som har skapat variationsteorin, liknar lärande av något vid att urskilja ett rådjur som gömmer sig i skogsbrynet.

Först måste du upptäcka att det överhuvudtaget finns ett rådjur där, att det finns något att utforska. Det gör du genom att urskilja rådjurets kropp från trädstammar, löv mm. Först kanske du bara anar ett par ögon, eller ett ben, och anar att det finns något där. Då tittar du noggrannare och upptäcker fler och fler aspekter av rådjuret genom att iaktta skillnader; vad är rådjur och vad är skog? Du använder dig också av likheter och skillnader för att veta att det är just ett rådjur och inte något annat djur. Samtidigt väcks dina minnen och kunskaper om rådjur, och dessa blir olika för olika människor. En van jägare får andra associationer än någon som aldrig sett ett rådjur förut. Först när du urskiljt rådjuret kan du sedan fokusera på delar, aspekter, av djuret och utforska dessa en i taget.

Det är alltså inte möjligt för oss att erfara något isolerat från sitt sammanhang. Det den lärande personen gör är just detta: hen fokuserar på ett fenomen och utforskar olika aspekter av det. Så småningom återintegreras de olika urskilda aspekterna och fenomenet återgår till att vara en helhet i ett sammanhang. Den utforskade aspekten hamnar i bakgrunden och fokus läggs på en annan aspekt, men personens erfarande av fenomenet är kvalitativt förändrat och kan inte återgå till det det var innan. (Tänk på hur omöjligt det är att se på ett ord utan att läsa vad det står, när du väl har lärt dig att läsa.)

Det här innebär för oss teaterlärare att vi behöver utforska vilka olika aspekter som finns att urskilja i sceniskt gestaltande och vi behöver hitta sätt att hjälpa eleverna att urskilja, utforska och integrera de här olika aspekterna, och vi behöver göra det i ett gestaltande sammanhang.

Tillbaka till
Grundläggande begrepp i Plats på scen!🪴
Plats på scen! 🌳 startsida