Kärnan i metoden är att lära eleverna att alltid lösa den sceniska situationen och hitta replikerna där. De ska alltid vända blicken utåt för att veta vad de ska säga. Aldrig tänka inåt och försöka minnas.

I de tre första kurserna har vi endast arbetat utifrån principen ”Vad ska jag göra och säga för att publiken ska förstå situationen och rollernas viljor”. Den principen bygger på att alla memorerar och förstår berättelsen. Viktigt att läraren ger strategier för detta, och ser till att alla får sådana strategier.

Parallellt med detta har de även lärt sig saker utantill: ramsor, sånger, rörelsekoreografier, stagefightkoreografier och i FPS ett par repliker. De kommer i slutänden alltid vara tvungna att plugga text, så förmågan att lära utantill måste också grundläggas. Viktigt i de tidigare kurserna att prata om strategier för att lära sig utantill.

Replikerna i Fastpåscen har de också lärt sig spela fram till, dvs att hjälpas åt att skapa en situation som gör att den repliken måste sägas. T ex måste alla på scenen hjälpas åt för göra det möjligt för Juliets pappa att säga ”Olydiga otacksamma unge….”. Även Juliet, Amman och mamman är delaktiga i ansvaret för tt den repliken ska ha en anledning att sägas. Detta är den direkta förkunskapen för manusarbetet i STJ.

Block 1 i Plats på scen!. Ca 3-4 lektioner Vi vänder på steken

I STJ vänder vi på arbetet. Vi startar i repliker och ställer frågan: ”Vad behövs det för situation och viljor för att de här replikerna ska kunna sägas”.

Först i Alice o Rektorn. Där utforskar vi hur många olika situationer vi kan skapa av några få enkla repliker.

Block 2 i Plats på scen!. Resten av kursen

Lektion 1. Introducera manuset och lära sig berättelsen

Sen får vi ett helt manus. Se det fysiskt genom att rulla ut det på golvet. Det kopplar ett kroppsligt erfarande till texten: så här långa är scenerna, var i pjäsen händer de viktigaste sakerna, när är de olika rollerna på scenen, hur många roller finns det - hur många är vi i gruppen - förslag på lösningar i form av dubbleringar, splittade roller (obs inte lägga till text eller ändra i texten). Läraren läsberättar manuset scen för scen så att alla förstår berättelsen. De har övat i 3 kurser att hålla långa berättelser i minnet så det brukar inte vara problem. Obs dock att det inte är en traditionell läsning där alla sitter med manuset och läser då och då, utan vi sitter gemensamt runt en scen i taget och läraren läsberättar så att handlingen blir tydlig för alla. När jag berättar ser jag till att få med de viktigaste av rollernas viljor, det som driver handlingen framåt.

Fas 1: undersöka berättelsen och rollerna genom minipjäser

Lektion 2
Rulla ut manuset igen, vad kommer ni ihåg? De får inte önska roller än, det dröjer länge än. Men alla får manuset. Nu löser vi bara scen 1, och en traditionell läsning. Instruktioner till de som inte läser för tillfället: bläddra inte, pilla inte, bara titta på de ord som någon just nu läser och se en bild av scenen inne i ditt huvud (detta har de också övat i tidigare kurser, att se inre bilder)
När läsningen är klar: vad händer först? Vad händer sen? Skriv stödord på blädderblock så att alla ser. De viktigaste händelserna i scenen ska stå i rätt ordning. (Lämna utrymme att skriva in saker emellan).
Dela in i två grupper. Gör varsin minipjäs där allt det här händer. Säg det som behöver sägas och gör det som behövs för att publiken ska förstå att dessa saker händer, i den här ordningen. Ni behöver inte använda er av replikerna i pjäsen, men ni får göra det om det råkar bli så. (Minipjäser är också ett arbetssätt de redan kan)
Öva en kort stund.
Visa för varandra på samma sätt som i KPS: vad förstår publiken? Vad förstår de inte?
Gå tillbaka och läs manuset. Kom några av replikerna med? Vd gjorde att de kom med dvs varför behövdes de? Behöver vi lägga till nån händelse i det vi skrivit för att handlingen ska gå fram bättre? Om nån replik inte alls kom med, vad skulle kunna hända som gör den nödvändig att säga? Skriv till den händelsen på rätt plats i ordningen.

VIKTIGT UNDER HELA DEN HÄR PROCESSEN: tillåt det att bli fel! Acceptera att eleverna missa saker i den första händelsekedjan, det är det som ger anledning att ändra saker i nästa försök. De får inte gå till manus och läsa under arbetet med minipjäserna. Om de vill göra det, säg att det är för tidigt. Först måste de lära sig vad som händer och i vilken ordning. I slutänden ska de självklart säga rätt repliker och bara det, men för att de ska få lättare att lära sig detta måste de först förstå berättelsen, vad som händer och vad rollerna vill.

Nya grupper och nya roller. Gör minipjäs igen av samma händelser + de nya vi skrev till. Detta är precis som arbetssättet med Alice o Rektorn, och med minipjäser tidigare. Var och en ska veta vilken vilja deras roll har när scenen startar och om den ändras under scenen och i så fall när och av vad.

Visa upp och prata precis som förra scenen.

Lektion 3 -4 (-5?)
Samma arbetssätt med en ny scen. Se till att nya roller kommer med, det går bra att hoppa över en scen bara vi skriver ner vad som händer i den och har med det till den scenen vi ska jobba med nu. Se till att variera grupper och att alla provar många olika roller. Innan vi går vidare från det här steget måste alla vara fokuserade på att berätta handlingen så publiken förstår.

Önska roller

När alla roller varit på golvet så alla känner till dem och när de är bekväma i arbetssättet läsa - vad händer - minipjäs - diskutera - läsa - revidera planen - minipjäs är det dags att önska roller. Det kan vara lektion 4 eller 5 beroende på manus och grupp. Till den lektionen har jag gjort en rollista utifrån deras förslag tidigare så det finns rätt antal roller med mycket scentid (obs inte lika antal repliker, men ung lika mycket scentid)
Den listan presenteras och alla får skriva ner 1 enda roll som de absolut inte vill spela och hur många roller som helst som de gärna vill spela. Gör detta med manuset utrullat på golvet. Prata om ifall de tycker det är lätt eller svårt att lära sig repliker utantill.

Fas 2 improvisationstepetitioner

Nästa lektion får alla rollerna och vi börjar repetera på riktigt, på samma sätt. Nu läser vi traditionellt och var och en läser sin roll. Den som inte har replik men är på scenen tänker på vad rollen vill och gör och tänker om det som händer. Den som inte är på scenen hjälper till att se scenen utifrån publikens perspektiv.
Vi går endera tillbaka till det vi skrivit på blädderblock tidigare eller skriver ett nytt.
Se till att alla roller vet sin vilja, om den ändras och vad som får den att ändras.
Nu ska de improvisera scenen och få rätt saker att hända. Det har de också övat på i KPS och FPS. Var tydlig med att det enda som kan bli fel nu är om någon går ur rollen och pratar som sig själv. Allt annat är rätt. Spela med det du får och hjälps åt att få rätt saker att hända. Säg saker från manuset om det funkar att säga dem och om du kommer ihåg. Men fr a gör och säg det som behövs för att rätt saker ska hända. De som sitter som publik tänker på vad publiken förstår och vad som skulle kunna ändras.
Från varsågoda till tack vi bryter får ingen titta på läraren, viska till nån annan eller prata ur roll. Var superhård på detta i början. Allt annat är rätt, det är så vi kommer fram till vad som behöver göras på scenen. Om nån replik inte går att säga så säg den inte även om du skulle vilja. Har du ingen anledning att säga den så säg den inte.

Prata om vad som hände under improvisationen. Låt varje skådespelare som stått på scenen få säga sina tankar först, en i taget, och sen publiken en i taget. Sist säger jag mina tankar och leder till ett nytt pröve. Vad behövs för att replikerna ska kunna sägas? Alla får komma med idéer, även de som tittat, men regissören/läraren har sista ordet, ev reviderar vi händelsekedjan på blädderblocket.

Improvisera igen. Understryk att de nu får göra helt andra saker. Ge dem nya entréer och positioner att starta med för att undvika så långt som möjligt att de återupprepar det de gjorde nyss. Bygg kanske om i scenografin.

Försök se till att alla roller fått stå på golvet och prova sin scen. Scenerna behöver var korta!

Nu övar alla repliker till nästa vecka.

Veckan efter börjar vi med att läsa scenen/scenerna från förra gången. Sen improviserar vi dem och försöker verkligen få med rätt repliker på rätt ställe MEN om det inte går så säger du den inte, alt chansa och säg som du tror. Direkt efter kollar vi i manuset och pratar om varför vissa repliker inte kom med. Hade du bara glömt - enkelt ordnat, öva mer. Behövdes den inte - hur gör vi den nödvändig att säga? Vilken av de andra rollerna kan göra något som gör att den måste sägas? Kom repliker på fel ställe eller i fel ordning - vad behöver ändras i vad rollerna gör så att det händer i rätt ordning?

Spela igen men nu bestämmer regissören vad vi behåller och det ska återupprepas nu men vissa saker ska ändras. Kör igen. Läs manus osv.
Öva på dessa repliker till nästa vecka.
Om allt redan funkar: lägg till nya scener på samma sätt.

Genomdrag

Genomdrag utan manus i handen men med alla blädderblocksblad på väggen.

Koppling till Stanislavskis active analysis🌱