Lärandemål Scenisk Närvaro
I denna note saknas input från masteruppsatsen och magisteruppsatsen
- TiK-presentation nov 22 samt länkar från de olika delaspekterna till egna notes, samt anpassning till uppbyggnad och terminologi
Det kinesiska tecknet för närvaro är sammansatt av fyra olika tecken: ögon, öron, hjärta och odelad uppmärksamhet. Det är en verkligt fin sammanfattning av vad närvaro består av.
Skådespelaren använder denna närvaro på speciella sätt som finkalibrerar närvaron och gör den till en central del i sceniskt gestaltande, kanske den mest centrala delan av alla.
Detta är det mest svårförklarade i en skådespelares kunnande, och det pratas ibland om det som om det vore något magiskt eller mystiskt, men det är det egentligen inte. Det här kunnandet innehåller lyssning, fokus, utåtriktad koncentration, och många andra saker. Det är ett sätt att kommunicera ordlöst med varandra på scenen, att ”lyssna” med hela kroppen och inte bara öronen, att ”läsa” varandras kroppar. Att lyssna med kroppen innebär att se mellanrummet mellan aktören och andra som en ”muskel” som aktören använder i mötet med medspelare och med publiken. Den ”muskeln” övas genom att träna koncentration, avspänning, att styra och rikta sin uppmärksamhet och att vara uppmärksam på impulser, dvs små små osynliga signaler i din egen kropp som orsakas av det du läser av i omgivningen. Detta är grunden för att aktören ska veta hur den ska handla och när. Koncentrationsbubblan är en övning som återkommer när vi tränar på detta. Då skapar du som aktör en en inre bild av en såpbubbla som omger kroppen. Inuti din bubbla är du fullt uppmärksam på allt som händer precis här och nu. Du är avspänd och mottaglig för signaler inom och utanför din kropp. Därefter övar vi på att ”blåsa upp” bubblan så att koncentrationen innefattar alla i gruppen, hela scenen och publiken, och så småningom även dela den med varandra och skapa en gemensam riktad koncentration.
Delaspekter av scenisk närvaro
- Inåtriktad uppmärksamhet/felt sense (bodyfulness kallar Pernilla Ahlstrand det i sin avhandling). Denna ligger i bakgrunden utom under uppvämning. På scenen är den en medvetenhet i bakgrunden men fokus ligger på den utåtriktade uppmärksamheten.
- Utåtriktad uppmärksamhet som består av flera olika delaspekter
- Lyssning/vara i kontakt
- Impulstagande/”ta det från den andra”, Föra och följa
- Öppet respektive riktat fokus
- Satsberedskap (på era platser, färdiga......)
- Kairos (den exakta tidpunkt då något bör göras)
Mod/vilja att berätta och beröra Nå ut över scenkanten, göra allt på scenen med tanke på att publiken ska förstå berättelsen, välja berättelser/pjäser som passar den publik du ska möta, gör medvetna val och stå för dem,
Grunderna: medvetenhet om stillhet - rörelse (Vem leder, Skolklassen på muséet)
Lärandemål NPS Närvaro
Det viktigaste i NPS är att samla deras fokus och sen börja rikta det. Det görs dels genom sättet att leda; allt fokus är på läraren och så fort nån tappar det fokuset stoppar jag upp och väntar med att fortsätta tills alla är tysta och tittar på mig ”Min mun kan inte prata om inte alla ögon är på mig och allt är tyst”. Hjälp dem genom at6 se strax innan någon är på väg att tappa fokus och hjälp den genim att endera säga den personens namn eller byta aktivitet och berömma dem för hur länge/bra de jobbat med den nuvarande.
Öva detta genom ”Glada köttbullar som flyger”.
Fiskmås Cykel småbarn är ett annat sätt att öva gemensamt fokus. Då övas dessutom fantasi/föreställningsförmåga genom att öva att se bilderna av vägen och affären. Vem leder är också en bra fokusträning.
Lyssning övas dels i Fiskmås, i Jag är ett träd/Tavlan. Där övas också vänta på sin tur, se bilder/fantasi, bidra med något som passar in i sammanhanget/situationen.
Övningsserie i scenisk närvaro
Scenisk närvaro övas kontinuerligt genom alla övningar och repetitioner i alla de fyra kurserna. Under första delen av varje lektion; Grundträning och uppvämning, urskiljs den och medvetandegörs och övas separat på något sätt varje lektion. Där övas den också i kombination med rörelse, röst och föreställningsförmåga.
NPS Grundträning och Uppvärmning
KPS Grundträning och uppvärmning
FPS Grundträning och uppvärmning
STJ Grundträning och uppvärmning
Scenisk närvaro/fokus/koncentration
Scenisk närvaro hänger tätt samman med kroppen. Att vara avspänd och ha en fri andning är grunden för att ha en stark scenisk närvaro. Därför kommer ibland samma saker tillbaka här som i kapitlet om kropp.
En stark scenisk närvaro är å sin sida grunden i att använda skådespelarens verktyg. T ex ”att ta det från den andre” i scenisk handling är direkt beroende av förmågan till scenisk närvaro. Därför finns många beröringspunkter mellan scenisk närvaro och den sceniska handlingen.
I litteratur kring praktiskt arbete på golvet framträder ett antal olika delaspekter av kunnandet ”att vara sceniskt närvarande”. Här följer en genomgång av dessa aspekter. Alla aspekter är nära förbundna med varandra och svåra att urskilja för den som inte upplevt och arbetat med dem på golvet. Se på dem som att den sceniska närvaron är en väl slipad diamant med olika sidor som framträder tydligt när du vrider diamanten runt i händerna. Alla sidor är delar av samma diamant och därmed förbundna med varandra, men om en tittar noga är de, precis som diamantens olika sidor, också möjliga att urskilja från varandra. Vissa av aspekterna ligger ganska nära varandra och kan ses som nyansskillnader i det kroppsliga erfarandet av att vara sceniskt närvarande.
Aspekter av scenisk närvaro/fokus/koncentration
Scenisk närvaro kan delas upp i uppmärksamhet inåt och uppmärksamhet utåt. I uppmärksamheten utåt finns flera olika aspekter.
-
Inåtriktad uppmärksamhet: felt sense
Felt sense är en total uppmärksamhet på den egna kroppens inre signaler, en medveten närvaro i kroppen. Anna Pettersson beskriver det som ”att fånga in förnimmelser. Att ringa in och hitta tillbaka till, och att då också försöka iaktta, hur en tanke eller en emotion påverkar kropp och andning”. -
Utåtriktad uppmärksamhet; riktat respektive öppet fokusSamtidigt som den totala medvetenheten inåt mot sin egen kropp har också skådespelaren en starkt utåtriktad uppmärksamhet. Den utåtriktade uppmärksamheten kan vara öppen dvs inte riktat mot något särskilt utan mot situationen som helhet. I viewpionts kallas detta för öppet fokus. Den utåtriktade uppmärksamheten kan också riktas mot en specifik punkt; focus kallar Viola Spolin det för. Den punkten ligger alltid utanför skådespelaren själv. Fokus bidrar till att ”clear the mind”, som Spolin uttrycker det, och leder till en total integration av skådespelaren och dennes sceniska arbete: ”This means involvement on all levels: intellectual, physical and intuitive”, dvs att vara i och läsa den sceniska situationen.
-
Lyssning/vara i kontaktI den utåtriktade uppmärksamheten skapas kontakt med medspelare och omgivning. Pernilla Ahlstrand beskriver det i sin doktorsavhandling som ”att kunna lyssna med kroppen ... som en metafor för att vara uppmärksam både på, i och med den egna kroppen men också på andras kroppar”. Hon beskriver även hur begreppet lyssning kan vara förvirrande för elever och förordar ”vara i kontakt” som ett tydligare och begripligare begrepp.
-
Ladda/vara i kontakt
En ytterligare aspekt av att vara i kontakt är begreppet ”ladda”. Enligt Leif Sundbergs teaterordbok handlar det om att fylla något med all sin energi. Det går att ladda repliker, scener, rekvisita och medspelare. Att ladda något är ett sätt att visa publiken vad som är betydelsebärande. -
ImpulstagandeNär skådespelare är i kontakt med varandra skapas förutsättningen för att ge och ta impulser från varandra; impulstagande. Impulstagande handlar om att ”ta det från den andre”, att allt skådespelaren gör på scenen görs som ett svar på vad någon annan gör eller vad som sker på scenen.
-
Satsberedskap
Satsberedskap är ett viktigt begrepp i viewpoints. Det handlar om att ladda sin utåtriktade uppmärksamhet med en handlingsberedskap. Ett sätt att beskriva vad som sker kroppsligt är att låta sin kropp reagera på ”På era platser…. färdiga….”. Den känsla som då skapas i kroppen är satsberedskap. -
Energin
Scenisk närvaro förknippas också med en sorts ’närvaroenergi’ som skapas emellan skådespelarna och emellan skådespelare och publik. Vid universitetet i Genua har forskare genomfört ett experiment där de har satt en person med förbundna ögon framför en scen. På scenen har de ställt en levande människa på ena sidan och en docka på andra sidan. Personen i publiken har sedan ombetts att, med förbundna ögon, peka på den sida av scenen, höger eller vänster, där människan befinner sig. Steg 1 utfördes med otränade publikpersoner och en otränad människa på scenen. Här gissade publiken rätt i knappt 50% av försöken, dvs helt slumpmässigt. När den otränade människan på scenen byttes ut mot en tränad skådespelare ökade antalet rätta gissningar till en bra bit över hälften, och när tränade skådespelare även var publikpersoner blev mer än 75% av gissningarna korrekta. Forskarna menar att detta bevisar existensen av ”presence energy” och att denna närvaroenergi kan övas upp. -
Inre och yttre tempo
Inre och yttre tempo är en annan aspekt av energin. Stanislavskij kallar det för Tempo/Rytm, och denna aspekt är nära sammanlänkad med kroppen. Det yttre tempot handlar om vad kroppen gör och vilket tempo den håller, medan det inre tempot är knuten till kroppens upplevelse av sig själv i den sceniska närvaron.
Scenisk närvaro kombinerat med scenisk handling; Att vara i situationen
I Ahlstrands forskning finns ’vara i situationen’ med som en viktig aspekt av en fullt utvecklad gestaltningsförmåga. För att den sceniska närvaron ska bli synlig för en publik behöver den finnas i ett sammanhang; en situation. Scenisk närvaro beskrivs ofta av teaterarbetare som ”att vara i det” eller ”att fylla det” säger Sundberg. ’Det’ syftar här på den sceniska situationen. Att vara i den betyder att ha alla delarna av den sceniska närvaron aktiva samtidigt. Ahlstrand beskriver det som ”en dimension av att vara medveten om sig själv men även om något utanför sig själv. Det vill säga rummet (miljön, situationen), vår gemensamma gestaltning och hur den kommuniceras. Men just förmågan att läsa av situationen, att kunna lyssna med kroppen, göra bedömningar av och i situationen och göra omedelbara val i gestaltningen förutsätter reflektion och analys i handlingen”. Här syns närheten mellan den sceniska handlingen och den sceniska närvaron i gestaltandet. Ahlstrand beskriver det även som ”att bara vara, som en omedveten medvetenhet, när man lyssnar med kroppen”, något som också innefattar en tillit till det som uppstår i stunden i den sceniska situationen. Målet för lärande i och om scenisk närvaro skulle alltså kunna beskrivas som en förmåga ”att vara närvarande i situationen”. Även när det gäller scenisk närvaro är alltså den sceniska situationen central.
Lärandemål Nypåscen närvaro/fokus/koncentration
Hur känns det när alla riktar sin koncentration mot läraren samtidigt?
Kunna stanna kvar i den koncentrationen längre och längre stunder.
Hur skillnaden känns i kroppen mellan att vara i fokus och inte.
Kunna samla ihop koncentrationen när den har splittrats.
Luta dig mot gruppen, vara en del av gruppen.
Lärandemål Kvarpåscen närvaro/fokus/koncentration
Förhoppningsvis klarar nu gruppen att samla sitt fokus och rikta det mot läraren, och även mot andra i gruppen i t ex Vem leder. Nu ska de börja ta över den kunskapen i sig själv, att själv hitta, styra och rikta sitt fokus. Då behöver de först uppleva och bli medvetna om hur det känns i kroppen.
Känna i kroppen hur det är att vara fokuserad.
Känna i kroppen hur det känns när jag tappar fokuset.
Veta hur jag gör för att återskapa fokuset.
Veta hur jag kan behålla fokuset när jag rör mig, och så småningom när jag möter andra.
Koncentration är en muskel, och precis som alla andra muskler orkar den mer under längre tid ju mer du tränar den. Tankar kommer och går, det är vad tankar gör. Det kommer dina tankar att göra under övningarna. Det du behöver lära dig är att upptäcka när de svävat iväg, och hur du tar tillbaka dem. Att koncentrera sig på sina andetag eller på hur golvet känns är bra sätt att ta tillbaka koncentrationen. (En del barn tycker det är lite läskigt att tänka på sin egen andning, då är golvet en bra ersättning.)
Lyssning; att lyssna in varandra, både kunna ge och ta plats på scen
Börja bygga upp koncentrationsbubblan med hjälp av läraren, och så småningom kunna spräcka den medvetet och återskapa den medvetet (efter att ha fått hjälp att skapa den initialt).
Lärandemål Fastpåscen närvaro/fokus/koncentration
Förhoppningsvis klarar gruppen nu att hålla en lång koncentrationsbubbla-övning och möta varandra och röra sig samtidigt i rummet utan att tappa den. De klarar också att förhålla sig till och lyssna in varandra i Gå mot mitten. Till detta lägger vi nu:
Kunna skapa koncentrationsbubblan själv.
Dela fokus med en medspelare i t ex Båda följer (Spegelövning).
Lärandemål Scenstjärnorna närvaro/fokus/koncentration
Kunna göra sin koncentrationsbubbla själv utifrån olika förutsättningar i dagsform. Börja prova svårare koncentrationsövningar som isolerar finare nyanser/aspekter av scensik närvaro, t ex Gemensamt spring eller hopp. Börja jobba med att medvetet spela scener i pjäsen i starkare fokus.
Övningsserie som beskriver progressionen i scenisk närvaro
Det här är en serie övningar som vi tagit fram under projektet. Den beskriver/gestaltar kunnandet att vara närvarande på scenen och visar på hur progressionen ser ut.
-
Fiskmås Cykel Småbarn (beskriven i kapitlet Nypåscen)
-
Koncentrationsbubblan (beskrivs i kapitlet Kvarpåscen)
-
Gä mot mitten (beskrivs i kapitlet Kvarpåscen).
-
Båda följer, dvs en spegleövning som leder fram till att båda följer den andre, dvs delar sin koncentrationsbubla så starkt att de följer varandra utan att ha planerat eller ge tecken och utan att någon tar ledningen.
-
Gemensamt hopp eller spring
En avancerad övning, hämtad från viewpoints, som går ut på att hela gruppen delar sitt fokus så att de handlar gemensamt utan att någon tar ledningen eller ger signaler. Den här övningen är för avancerad för att komma in i grundkursrna. För at börja med denna måste gruppen först klara att göra spegelövningen där båda följer.
Stå i ring. Gemensamt öppet fokus, öppet hjärta, blicken på en punkt rakt fram mitt i ringen, men se hela ringen samtidigt, sök inte med ögonen. Hitta den gemensamma impulsen att låta saker uppstå. På gemensam impuls; spring in och möts i mitten av ringen, på gemensam impuls; spring ut igen. På gemensam impuls; gruppen gör gemensamt hopp, alla ska ta initiativ samtidigt, landa ner på huk res upp gemensamt.
Föreställningsförmåga
Förmågan att se det som inte finns, att skapa inre bilder och göra dem tydliga. Kunna agera och ta impulser utifrån sina inre bilder. Att handla som om dina inre bilder är verklighet. Lita på din föreställningsförmåga, kunna göra tydliga inre bilder, hitta bilderna i texten och i regissörens regianvisningar.
Lärandemål Nypåscen föreställningsförmåga
Förmågan att skapa inre bilder har de flesta elever redan. De de behöver utveckla är att bli medveten om sina inre bilder, kunna framkalla dem och se dem detaljerat och levande.
Övningar som t ex Fiskmås cykel småbarn och Gå in i en plats övar att skärpa sitt inre bildskapande. Använd inte Koncentrationsbubblan förrän de har grundförutsättningarna att klara den. För att ha någon nytta av den behöver de kunna få tag på, framkalla och använda sina inre bilder.
Lärandemål Kvarpåscen föreställningsförmåga
Till det de gjort tidigare lägger vi: att skapa tillsammans med andra utifrån sina inre bilder; förklara sina tankar och idéer för gruppen, kunna jämka ihop sina idéer med gruppen, kunna ge och ta.
Lärandemål Fastpåscen föreställningsförmåga
Till det de gjort tidigare lägger vi: att föreställa sig en rollkaraktärs situation från en annan tid.
Lärandemål Scenstjärnorna föreställningsförmåga
Till det de gjort tidigare lägger vi: att översätta manustext till situationer på golvet, dvs skapa inre bilder utifrån en manustext och göra dem till gemensamma spelbara inre bilder.