Produktionsarbetet i Plats på scen!🪴

Produktionsarbetet som medel för lärande i teater

En kulturskoleproduktion är samtidigt en konstnärlig produkt och ett läromedel. De båda aspekterna är inte en motsättning, utan de stöttar varandra. Ulrika Landell skriver om detta i sin magisteruppsats med titeln ”Pedagogen ska lära ut en konstform…och som regissör måste jag tänka pedagogiskt”. Martin Göthberg beskriver i sin doktorsavhandling ”Interacting Coordinating text understanding in a student  theatre production” hur en teaterproduktion på gymnasiet fungerar som ett kollektivt lärande, där målet, dvs föreställningen, bidrar till lärandet som sker.

Grunden för alla kurserna i lärandeupplägget handlar om att som skådespelare skapa en konstnärlig produkt under ledning av en regissör. De första två kurserna har stark scaffolding i form av en pedagog-regissör som håller hårt och tryggt i arbetet, för att efterhand släppa mer och mer ansvar över på skådespelareleverna, men alltid inom de ramar som utgör ett produktionsarbete. Eleverna är skådespelare, och läraren regissör som gör ett regiarbete som fokuserar på lärande i och om teater. Det innebär att som regissör våga släppa det som ligger för långt ifrån elevens zpd, men samtidigt regissera fram sceniska situationer där eleverna får uppleva en form av konstnärligt flow som ligger inom elevernas zpd. Målet är att försöka ge eleverna nytt material så de kan få erfara ”aha - det kan kännas så här att spela teater” men inte göra det så avancerat att eleverna blir mannekänger i en regi eller scenografi som de inte har förkunskaper nog att omfatta.

Produktionsarbetena i de fyra grundkurserna

I tabellen för Produktionsarbetet nedan finns de olika typer av föreställningar som är utgångspunkten för varje kurs, samt de viktigaste målen med den produktionen. Här syns också hur tillägnandet av de olika skådespelarverktygen i verktygslådan knyter an till produktionsarbetet och utvecklas via detta.

Beskrivning av hur arbetet i de olika kurserna läggs upp finns i Grundkurserna i Plats på scen!🪴. Lärandemålen beskrivs i Lärandemålen i Plats på scen!🪴

Progressionen emellan produktionsarbetena

De fem produktionerna som finns i kurserna är valda i bestämda syften och med progression emellan. När produktionen är ett läromedel blir också föreställningsdagen ett lärtillfälle.

Föreställningsdagen är viktig. Där får eleverna möjlighet att berätta berättelsen som de tränat in för en publik. Ljus, ljud, kostym och scenografi hjälper till i berättandet och bidrar till elevernas upplevelse, att nu spelar vi teater på riktigt. Att det känns "på riktigt” är viktigt redan i Nypåscen, för att hjälpa eleverna att få en bild av vad teater är och att deras konstnärliga utövande tas på allvar. Samtidigt är det viktigt att se den första föreställningen i Nypåscen för vad den är; första gången eleverna får möjlighet att träna på att spela föreställning.  Föreställningsdagarna under årens lopp är inte fristående resultat, utan ett pärlband av lärotillfällen med stigande svårighetsgrad. På första föreställningen i Nypåscen är det därför inte tänkt att eleverna ska kunna allt, tvärtom är det viktigt att det finns massor av utvecklingspotential att arbeta vidare med under åren. Det är roligt när elever blickar tillbaka på pärlbandet av föreställningar de gjort under åren och ser sin utveckling.

Föreställningsdagen och föreställningssituationen

”Föreställningen är ett fantastiskt lärandetillfälle - och det händer så mycket i elevernas lärande!”

”Efter första jul-föreställningen kan vi börja jobba ´på riktigt´.”

Föreställningen/föreställningarna handlar inte i första hand om att visa upp ett resultat. Visst är föreställningen en produkt som är resultatet av en repetitionsprocess men den är dessutom ett  lärandetillfälle då eleverna lär sig att möta en publik och kommunicera med den.

Även föreställningsdagen innehåller en progression mellan de olika kurserna. I de två första kurserna spelar eleverna bara en föreställning, eftersom koncentrationsförmågan inte räcker till mer. De håller många olika bollar i luften under en föreställning, t ex minnas entréer och sortier, ha på sig rätt kostym, ha med sig rätt rekvisita, få fram hela berättelsen, prata så det hörs, inte ge rygg, hantera nervositet osv. Därför skulle en andra föreställning riskera att kännas som mindre lyckad som den första. Men när elevernas kunnande ökar är det viktigt att lära sig att en föreställning är en levande företeelse som utvecklas och förändras i samspel med att möta en ny publik. I Fastpåscen och Scenstjärnorna får de därför spela minst två föreställningar och gärna tre eller fyra.  Det är så mycket som faller på plats under föreställningsdagen. Det är viktigt att gruppen har lång reptid tillsammans innan föreställningen med tid för både hackrep och miniworkshops och rejäla pauser.

Produktionsarbetet och Verktygslådan

I skådespelarens verktygslåda finns kunnande som behövs i skådespelarens gestaltande arbete. Dessa verktyg behöver eleverna urskilja i ett sammanhang, dvs produktionsarbetet. Sedan behöver de utforska dem endera som en del av att repetera en scen eller genom separata övningar som kopplas nära till produktionsarbetet så att eleverna förstår kopplingen och kan överföra kunnandet från övningen till rep och föreställning.

I kapitlet om lärandemålen för Verktygslådan i Del 3 finns beskrivning av vilka insikter eleverna behöver få göra och vilka aspekter de behöver urskilja i respektive kurs. I Del 2 syns hur de här lärandemålen kommer in i de olika kurserna.

Arbete med Kärnan; grundträning/basträning

Ett annat spår som löper genom alla fyra kurserna heter grundträning och innefattar lärandemålen i den gula ”Kärnan”. Arbetet med de målen sträcker sig som en egen tråd genom alla kurserna i form av en grundträning/uppvärmning i början av varje lektionspass. Detta knyts självklart till produktionsarbetet så mycket som möjligt, och motiveras och förklaras utifrån produktionsarbetet, men det löper samtidigt separat genom alla i grundkursåren. Ofta uppstår en separat progressionskurs för just dessa mål för olika grupper eftersom dessa lärandemål är intimt förknippade med kroppslig, motorisk och kognitiv utveckling beroende på elevens ålder.

I kapitlet Lärandemål för Kärnan i Del 3 syns vilka insikter eleverna behöver få göra och vilka aspekter de behöver urskilja i respektive kurs. Observera att det här inte handlar om krav på eleverna att de måste uppvisa vissa förmågor, utan om ”krav” på oss lärare; att vi ska erbjuda möjligheter till detta genom hur vi lägger upp våra lektioner. Och "krav" på våda chefer att ge förutsättningar i form av lokaler, utrustning, kompetensutveckling för att vi ska kunna hålla lektioner som erbjuder dessa möjligheter till eleverna.

Att omfamna, och använda sig av, fel och misstag

Misstag och fel är spännande och intressanta. De är fantastiska källor till lärande eftersom de är det bästa sättet att utforska skillnaden mellan att ha en förmåga eller att inte ha den. Låt eleverna ofta få göra något på både rätt och fel sätt så de kan känna skillnaden i kroppen, t ex spela en kort scen med alldeles för svag röst, och sen med en stark röst och känna på skillnaden. Visa som lärare exempel på när du tappar rollen och blir privat och när du stannar i rollen. (Ibland är det lättare för elever att våga göra fel om läraren gjort det först och alla fått skratta åt det.) Om felen och misstagen är något som vi använder oss av, och har nytta av, i lärandet och skapandet blir det en naturlig del av arbetet att göra fel ibland, och inte något en behöver oroa sig över. När eleverna är vana vid den inställningen kommer det också att vara enklare att rakt och öppet påpeka att något gick fel utan att den personen känner sig dålig eller utpekad.

Reflektera, utvärdera och skapa mål

Skapa en vana från början i gruppen att reflektera över sitt arbete och sitt lärande. Fråga ofta hur de gjorde en sak, hur det kändes i kroppen. OBS att det inte handlar om emotioner eller etiketter, som roligt, tråkigt, lätt, svårt, glad, ledsen osv. Det handlar om att lära sig lyssna in kroppen och olika förnimmelser som förändras där, t ex det blev tyngre i axlarna, eller det pirrade i fötterna osv. Uppmana och uppmuntra sådana beskrivningar och samtal. Säg att det är svårt att sätta ord på den här sortens kunnande, men att när de ändå försöker beskriva kommer de att ha lättare att kunna minnas det. Det får de eftersom det blir medvetandegjort och de får ett medvetet kroppsligt minne att förhålla sig till. Dessutom får du och eleverna ett gemensamt arbetsspråk. Du kan påminna dem genom att hänvisa till hur det kändes då. T ex om de har klarat övningen ”Gå mot mitten” (vilket de flesta grupper, med rätt träning, gör nån gång under Kvarpåscen) och har reflekterat över den och hur den lyssningen känns i kroppen, kan du använda det när de pratar i munnen på varandra i en improvisation eller ett samtal; Minns hur det känns när ni gör Gå mot mitten och gör samma sak nu med orden; du får prata när du vill bara inte samtidigt som någon annan.

Inom och genom produktionsarbetet övar vi på alla olika lärandemål som ingår i kurserna. I detta kapitel beskrivs de lärandemålen som hänger ihop med produktionsarbetet som helhet.

Varför återanvända samma manus?

I det här upplägget återanvänder jag dom lärare oftast samma manus i kursen, år efter år. Manusen fungerar som en lång teaterövning

• Använda tiden till undervisning istället för skrivande och letande
• Kreativt att utveckla ett och samma manus djupare
• Hittar mer lärandemöjligheter för varje gång
• Manuset blir som en övning, fast över lång tid, som du använder för att  lära eleverna vissa saker
• Ha en låda med rekvisita och kostym som bara är att plocka fram och använda. Spar massor av tid och kan utvecklas förbättras över tid. Less is more! Ha bara det som är nödvändigt för elevernas lärande.

Anpassa manus efter förutsättningar och grupp

Manusen går att ändra i om det behövs. Se dem som en utgångspunkt. Det finns möjlighet att ändra eller lägga till om så önskas. När vi provade Prins Hatt under jorden på Kulturskolan Göteborg för första gången gjorde vi ändringar i manus som att t.ex. kalla hovdamerna för betjänter. Vi tog bort skildringarna där den yngsta prinsessan och hennes systrar beskrivs som riktigt vackra skönheter. Ibland hände det att vi ändrade könet på rollen beroende på vem som spelade, men vi hade också elever som spelade annat kön än sitt eget. I prologen i Prins Hatt står det inskrivet att eleverna ligger under ett stort svart tyg, vi har inget sådant tyg så vi har istället arbetat med att skapa spännande entréer och sortier i Prologen. I Göteborg har vi också använt oss av en annan sång än den som står inskriven i manus samt har vi lagt sången (och dansen) sist i manus.

Förväntningarna på föreställningen

De fem produktionerna som finns i kurserna är valda i bestämda syften och med progression emellan. När produktionen är ett läromedel blir också föreställningsdagen ett lärotillfälle.

Den första föreställningen i Nypåscen handla om att ”urskilja rådjuret i skogsbrynet”, dvs att eleverna ska få en helhetsupplevelse av alla viktiga aspekter i en teaterföreställning så kort och enkelt som möjligt. Efter den upplevelsen vet de vad det är för situation vi övar inför och det går att jobba och repetera på ett helt annat sätt.  I nästa Nypåscen-föreställning har vi lagt till några desirable difficulties och en Berättare som lägger en grund för elevernas förmåga att vara i situationen och samtidigt lyssna utåt och hålla en linje i berättelsen.

I Kvarpåscen inför vi grunderna i att berätta med alla teaterns medel, och vi lär ut grunden för att läsa den sceniska situationen genom att de jobbar med att skapa en egen föreställning utifrån person, plats och problem. Nu bär de storyn tillsammans utan berättare. I den sceniska situationen utvecklar vi tänket: vad behöver rollkaraktärerna säga och göra nu för att publiken ska förstå berättelsen.

I Fastpåscen är vi tillbaka i en lång krånglig berättelse, som också är en bit teaterhistoria, och där de bär berättelsen själva. Vi utforskar den sceniska situationen ytterligare och börjar lägga scenerier som ska hållas, och vi börjar öva in en eller ett par fasta repliker. Vi jobbar med status och de får spela två föreställningar.

I Scenstjärnorna vänder vi på den sceniska situationen och utgår från ett banteatermanus; vilken situation behöver vi skapa för att de här replikerna ska bli nödvändiga att säga.

Tänk inte att ”Det eleverna visar på föreställningen är vad eleverna kan” (…och vad jag som lärare/regissör kan).

Det stämmer inte, dels för att det kan vara så att eleverna kan mer än vad som kanske blir synligt i en föreställningssituation, och dels för att det kan vara så att eleverna i just föreställningssituationen kan lyftas till att kunna sådant som de inte kan i en vanlig repsituation.

Undvik att sätta både konstnärlig och pedagogisk press på dig som lärare att föreställningen ska vara perfekt. Du t.ex. riskera att sätta en hög konstnärlig ribba för dig själv och eleverna som blir ohållbar att överträffa år efter år, och där eleverna inte nödvändigtvis lär sig så mycket utan blir marionetter i en snygg regi.

Istället bör du se produktionen och föreställningen som en del i ett långsiktigt lärande där den konstnärliga nivån ska vara lagom utmanande för eleverna, så att kunnande kan utvecklas. Och där den konstnärliga nivån stegras varje år i takt med att elevernas kunnande blir större.

Manusexempel till Nypåscen

Nypåscen är den enda kursen som spelar två produktioner under ett år.

Pjäserna är:

För 8-9-åringarna: Vem tror på tomten

För 10-11-åringarna: Julklappsmysteriet

För 8-9-åringarna: Prins Hatt under jorden

För 10-11-åringarna: Ungdomslandet

Vem tror på tomten och Julklappsmysteriet är valda med tanke på följande:

• de ska vara korta, 10-15 min max, så att de går snabbt att repa in
• de ska ha en tydlig storyline som är enkel att minnas
• de har scenografi där vi styr publikens fokus genom ljus
• de innehåller scener som ger en desirable difficulty i och med att två scener är ganska lika inbördes så eleverna måste hitta strategier för att utskilja olika scener i pjäsen
• de innehåller både sång och rörelse/koreografi
• de ger alla förhållandevis mycket scentid och kan repeteras i ”karaktärsgrupper” så att alla får träna på att spela och vara publik varje lektion.

Prins Hatt och Ungdomslandet är valda med tanke på följande:

• desirable difficulty ligger i att det är en lång krånglig berättelse
• det finns en berättare som ger scaffolding genom att vara den ena av skådespelarens dubbla röster, öva eleverna att stanna i situationen samtidigt som de lyssnar utåt, och dessutom ser berättaren till att de upplever att de klarar att hålla ihop den långa krångliga berättelsen.
• pjäserna ger olika ingångar i konstnärlig form där Prins Hatt för de yngre barnen övar att veta när de ska av och på scenen, i vilken kostym och med vilken rekvisita. De äldre får öva en konstnärlig form där de är på scenen hela tiden i grundkostym och går i roll med en eller två rekvisita.
• de ger alla elever mycket scentid.

Exempel på stolpmanus Kvarpåscen: Kampen i Sagovärlden

Här finns ett exempel på ett stolpmanus skapat i en Kvarpåscengrupp med 12 st 9-10-åringar. Det är skapat utifrån roller som eleverna valt, men som ändå inte är karaktärer som redan finns i t ex en film eftersom det skulle låsa arbetet för mycket.  Det finns en tydlig konflikt mellan två olika sidor och konflikten handlar om en konkret sak; kronan. Det gör det lätt för eleverna att skapa viljor och sceniska handlingar och gör den sceniska situationen tydlig och lätt att spela.

Lärandemål för pjäsen som helhet:

Vi bygger vidare på det vi introducerat i de två föregående kurserna, men lägger även till nya saker:

Lägga fast och hålla scenerier; i t ex stagefightscen och danskoreografin, bröllopsförberedelserna

Öva in en eller två repliker som ska sägas exakt som de är och passa i situationen

Här finns inte längre ett färdigt körschema, nu gör varje elev sitt eget

Rollarbete

Lotta inte längre roller. Nu får alla skriva på en lapp en enda roll som de absolut inte vill spela, och hur många som helst som de gärna vill spela. Sen fördelar läraren rollerna. Se till att de som får Amman, Romeo, Juliet, Lorenzo verkligen klarar att bära rollen och storyn, annars blir det en jobbig repetitionsperiod för alla, både regissör och skådespelare.

Konstnärlig form:

Shakespeares teater utspelades på en tom scen men med vackra kostymer (som skådespelarna fick från hovet). Vi spelar med så tom scen som möjligt, vilket också ger utrymme för stagefight-scener och dans, koreografi.

Exempel på Scenstjärnorpjäs: Mystiska huset

av Ingelin Angerborn

Pjäsen kan laddas ner som en pdf här: https://www.ingelin.se/mystiska_huset

Lärandemål för pjäsen som helhet:

I tidigare kurser har utgångspunkten varit ”Vad behöver rollerna göra och säga i den här situationen för att publiken ska förstå berättelsen?”

Nu vänder vi på det: ”Om rollerna säger (och gör) de här sakerna; vilken scenisk situation behöver vi skapa då?”

Den här pjäsen är bra för just detta lärande eftersom den har korta tydliga scener där det går att hitta tydliga viljor.

Kommentarer ang rollerna:
Det är väldigt roligt att ha en skådespelare som spelar Dockan. Dockan kan få några av spökenas repliker. Vi gjorde så att spökena som grupp kan ”ladda” dockan gemensamt och då blir den levande så de kan flytta runt den utan att röra vid den, bara med sitt gemensamma fokus. Väldigt bra fokusträning och gemensam koncentration, och effektivt och roligt på scenen.
Mamma och Pappa är med väldigt lite, men de kan spela spöken utan repliker i andra scener. Jens och Doktorn kan också spela spöke i de första scenerna.