Lärandemålen i Plats på scen!🪴

I den här delen beskrivs de olika lärandemålen mer ingående med olika delaspekter som vi identifierat. Det har vi gjort genom att ställa frågan; Vad behöver eleverna lära sig för att kunna gestalta en berättelse på scenen så att en publik kan förstå och njuta av den? T ex kan ett svar vara ”veta vad du ska göra när du kommer in på scenen”. Sen har vi borrat vidare i det svaret genom att ställa frågan igen; Vad behöver de lära sig för att veta det? osv. Både frågorna och svaren har vi hittat i pedagogiska samtal, i workshops och i undervisningssituationer. Det vi har kommit fram till har vi provat i undervisning och diskuterat i pedagogiska samtal. På det viset har olika aspekter av kunnandet utkristalliserat sig.

Det här arbetet är inte färdigt, utan här visar vi hur långt vi kommit inom projektets tre år. Det som står här ska ses både som en beskrivning av saker vi lärt oss under arbetet, och som ett underlag för att utforska ännu mer, och utveckla undervisningen ännu mer. Vissa kapitel är mindre utforskade och därför mer summariska. Ordningen av kapitlen i den här delen ska inte ses som en ordning i vilken du som lärare planerar din undervisning.

Gestaltandet är en helhet där alla delar är sammanflätade med varandra. För att kunna samtala om gestaltningsförmågan och de olika delarna behöver vi urskilja delarna och sätta ord på dem. Den bild vi skapat här är bara en modell att tänka med, ett försök till en karta över undervisningsinnehållet, och som alla modeller/kartor är den inte verkligheten, men den kan användas för att navigera i verkligheten. I praktiken är alla dessa områden sammanflätade med varandra och det är inte helt enkelt att peka ut var delarna finns i en konkret gestaltning (lika lite som det går att peka ut var äggen finns i den färdiga sockerkakan. Vi märker bara deras betydelse om de saknas.) Var du än börjar i bilden, eller i kapitlen i det här avsnittet, kan du stöta på alla delar. Därför kan samma delaspekt ibland komma tillbaka under flera olika lärandemål. Bilden och uppdelningen är ett sätt att avgränsa och benämna olika lärandemål, för att sedan kunna koppla dem till en kroppslig upplevelse som gör det du urskiljt kommunicerbart. Använd bilden och begreppen för att göra det möjligt att urskilja aspekter av kunnandet genom att leta skillnader mellan mer erfarna och mindre erfarna skådespelare, leta efter vilka aspekter som kan vara kritiska, prova olika sätt att hjälpa eleverna urskilja, utforska och återintegrera det du lär dem.

När du läser om de olika lärandemålen kommer du att upptäcka att en del aspekter av gestaltningskonsten ofta ”lyser igenom” in i andra aspekter, eller är nära förbundna med andra aspekter. Det kan vara bra att ha med bilden av att gestaltande är som en slipad diamant som vi vänder och vrider på och tittar på från olika synvinklar.  Att vi ser diamanten ur en viss synvinkel just nu betyder ju inte att de andra delarna är borta eller avskilda. De finns ju där och de sitter ihop med det vi tittar på nu, men det är en viss aspekt i taget som står i förgrunden.

Målet för undervisningen i teater är att hjälpa eleverna erövra förmågan att gestalta en berättelse på scenen så att en publik kan förstå och njuta av den. Variationsteorin utgår alltid på något sätt ifrån frågan: ”Vad behöver eleverna lära sig för att kunna göra detta?” Under arbetet i TiK har vi identifierat ett antal saker som eleverna behöver lära sig för att kunna gestalta en berättelse på scenen så att en publik kan förstå och njuta av den.

• Förstå, läsa och spela en scenisk situation

• Ta det från den andre

• Använda sin röst så att den är tydlig för publiken

• Kan vara fokuserad och närvarande i sin egen kropp och hålla detta även i mötet med andra

• Kan lyssna in och samspela med andra i sitt fokus/närvaro

• Kan lyssna, komma med förslag, samarbeta, ge och ta, i samtal om regi och rolltolkning mm

• Ha kroppsmedvetenhet så att de kan använda sin kropp i olika former av sceniskt gestaltande

• Har strategier för att kunna lära in repliker och sånger

• Förstå vikten av hög närvaro

• Kommer alltid förberedd till rep, dvs har övat scenerier, repliker och sånger hemma

• Vet hur en antecknar i manus

Gestaltandet är en helhet där alla delar är sammanflätade med varandra. För att kunna samtala om förmågan och de olika delarna behöver vi urskilja delarna och sätta ord på dem. Därför har vi, utifrån workshops med lärare och elever i TiK, skapat en bild av de olika aspekter vi urskiljt att skådespelarens gestaltande förmåga består av. Den här bilden startade i en worskhop med lärare inom TiK-projektet där vi utgick från att den gestaltande förmågan sågs som ett slott med olika rum som vi kunde gå in i och utforska. Resultatet av den workshopen var en mängd postit-lappar med olika förmågor som de deltagande lärarna beskrev fanns i de olika rummen i slottet. Vi samordnare sammanställde dessa post-its i olika teman och kategorier. Dessa sammanställningar har vi sedan testat och diskuterat i olika pedagogiska samtal med både lärare, elever och även i gemensamma workshops med både lärare och elever som deltagare. Det har under arbetets gång funnits ett antal olika bilder för att göra de här lärandemålen översiktliga och möjliga att greppa. Just nu ser den bilden ut som ett klot som symboliserar den gestaltande förmågan:

Klotet som helhet symboliserar alltså hela det sammanflätade området ”konsten att gestalta på scenen”. Snittet i klotet, och de färgade avgränsningarna, är gjorda för att peka på de olika områdena och hur de hänger ihop. I verkligheten är ju alla de olika delarna blandade med varandra, så att klotets insida är melerad med de olika färgerna (precis som äggen inte syns i sockerkakan), men i bilden är de separerade för att göra det möjligt att urskilja och benämna dem.

Blå fältet: helheten, dvs produktionsarbetet och publikmötet

Det blå fältet står för helheten; produktionsarbetet, publikmötet, att stå på golvet och gestalta en berättelse tillsammans, med hjälp av alla teaterns uttrycksmedel, och kommunicera med en publik. Där ryms också konsten att vara en publik; att läsa det sceniska språket som en föreställning berättas med. Det blå fältet är ytterst i sfären eftersom det är vad som syns utåt av gestalta det. I lärandeupplägget heter den här delen Produktionsarbetet, och är det som genomsyrar hela upplägget. Produktionsarbetet är läromedlet i teaterundervisningen (precis som en mattebok är det i matematikundervisning). All teaterundervisning börjar och slutar här; i helheten; dvs att stå på scenen och berätta något för en publik, med hjälp av olika skådespelarverktyg. Det är här, plus i uppvärmning och grundträning inför varje repetition som vi lär ut och övar på lärandemålen inom Kropp och Verktygslåda.

Röda fältet: skådespelarens verktygslåda

I det röda fältet finns de olika verktygen i skådespelarens verktygslåda. De olika verktygen behöver eleverna upptäcka, utforska och införliva i sitt gestaltande arbete. I lärandeupplägget kallas den här delen för ”Verktygslådan”. Verktygen används för att förbinda kärnan i skådespelandet (dvs skådespelaren själv) med produktionen som möter publiken. Det är en verktygslåda som varje elev, med hjälp av läraren, produktionerna och gruppen, skapar medan vi undervisar med produktionen som läromedel. I verktygslådan finns:

• scenisk handling
• textarbete
• rollarbete
• preparation
• konstnärlig form

De tre första punkterna bygger alla på förmågan att läsa den sceniska situationen. Alla lärandemålen hänger intimt ihop med varandra i skådespelarens gestaltande arbete, så intimt att de kan ses som olika ingångar i gestaltande. De hänger även nära ihop med målen i det område vi kallat för Kärnan (kropp, röst, scenisk närvaro och föreställningsförmåga). I det här kapitlet beskrivs varje verktyg i verktygslådan, först vad verktyget innebär och sen olika aspekter av det. I slutet av kapitlet finns en tabell med översikt över lärandemålen i verktygslådan och progressionen genom kurserna. 
Alla dessa hänger intimt ihop med varandra i skådespelarens gestaltande arbete, så intimt att de kan ses som olika ingångar i gestaltande. De hänger även nära ihop med målen i det område vi kallat för Kroppen (rörelse, röst, scenisk närvaro och föreställningsförmåga). I det här kapitlet beskrivs varje verktyg i verktygslådan, först vad verktyget innebär och sen olika aspekter av det. I slutet av kapitlet finns en tabell med översikt över lärandemålen i verktygslådan och progressionen genom kurserna.

Handling, rollarbete och textarbete

Handlingar i en fiktiv scenisk/dramatisk situation är det centrala i skådespelarens arbete. Genom att skapa handlingar till en text som sägs i en viss scenisk situation bygger, eller gestaltar skådespelaren en rollkaraktär.

En scenisk situation är summan av de omständigheter som figuren befinner sig i. För att kunna handla på ett specifikt sätt måste du som skådespelare göra dig medveten om dessa omständigheter. Dessa omständigheter är förutsättningarna för det som händer. Vad gör rollfiguren, varför, varför just nu och hur.

Centralt i detta gestaltningsarbete är skådespelarens förmåga att driva en vilja. Det rollkaraktären vill i den sceniska situationen tillsammans med det motstånd rollkaraktären möter avgör vilka handlingar skådespelare och regissör tillsammans väljer att rollkaraktären ska göra. Dessa handlingar, som uppstår i mötet med andra roller i den sceniska situationen under ledning av regissören är vad som skapar en rollkaraktär.

Den sceniska situationen skapas ofta (men absolut inte alltid) utifrån en dramatisk text. Därför är texthantering, en annan viktig del av skådespelarens arbete. Kent Sjöström använder begreppet ’ordhandling’ för att visa att repliker också är handlingar.

Både Handling, Rollarbete och Textarbete sitter alltså ihop, intimt sammanlänkade. När vi undervisar kommer därför alla tre lärandemålen att blandas med, och påverka, varandra. För att göra det möjligt för läraren att urskilja olika skeenden i elevers lärande behöver vi dock skilja dem åt och se på dem var och ett. Varje område har olika delaspekter. Vissa är kritiska aspekter som vi behöver hjälpa elever urskilja och utforska för att de ska kunna gå vidare i byggandet av sin gestaltande kompetens.

Konstnärlig form och preparation

Dessa två områden är båda viktiga för skådespelarens arbete, men på ett lite annat sätt än de tre första.

Preparation är en viktig del av det gestaltande arbetet som beskrivs i Järlebys avhandling från 2003. Här ingår allt som sker utanför scenen men som ändå påverkar det sceniska arbetet, tex att kunna värma upp och förbereda sig inför en repetition eller en föreställning men även olika rutiner vid sceniskt arbete som till exempel att hantera rekvisita eller kostymbyten.

Konstnärlig form handlar om hur föreställningen eller gestaltningen kommunicerar med alla teaterns tecken, utöver skådespelarens arbete. Detta påverkar dock skådespelarens arbete eftersom hen använder sig av scenografi, rekvisita, kostym osv i sitt gestaltande. Även vilken spelstil eller genre skådespeleriet i föreställningen hämtas från är en del i den konstnärliga formen.

Gula fältet: kärnan i det gestaltande arbetet: skådespelarkroppen

Det gula fältet står för Kärnan/Grundmaterialet i teaterarbetet; skådespelarens kropp, röst, närvaro och föreställningsförmåga. Det kallas kärnan därför att det är den minsta gemensamma nämnaren i all teater; en skådespelarkropp på scenen. Oavsett om vi jobbar med fysisk teater, textbaserad teater, devisad teater, impro, mim, musikal osv, så är skådespelarens kropp den minsta gemensamma nämnaren. Att detta är kärnan i teaterarbetet betyder inte att det är här undervisningen startar. Undervisningen startar i helheten, i produktionsarbetet. Men precis som verktygslådan utvecklas när vi undervisar med hjälp av produktionsarbetet, gör också kärnan det. Kärnans delar behöver även övas regelbundet, i grundträning, på samma sätt som t ex en fotbollsspelare kontinuerligt övar kondition. Därför har kroppen som lärandemål ett eget spår genom kurserna. Delaspekterna här är:

• scenisk närvaro
• rörelse
• röst
• föreställningsförmåga

Klotet är bara en modell att tänka med när du urskiljer aspekter av sceniskt gestaltande, och som alla modeller/kartor är den inte verkligheten, men den kan användas för att navigera i verkligheten. I praktiken är alla dessa områden sammanflätade med varandra och det är inte helt enkelt att peka ut var delarna finns i en konkret gestaltning (lika lite som det går att peka ut var äggen finns i den färdiga sockerkakan. Vi märker bara deras betydelse om de saknas.) Var du än börjar i klotet kan du stöta på alla delar. Bilden och uppdelningen är ett sätt att avgränsa och benämna olika lärandemål, för att sedan kunna koppla dem till en kroppslig upplevelse som gör det du/eleven urskiljt kommunicerbart. Använd bilden och begreppen för att göra det möjligt att urskilja aspekter av kunnandet genom att leta skillnader mellan mer erfarna och mindre erfarna skådespelare, leta efter vilka aspekter som kan vara kritiska, prova olika sätt att hjälpa eleverna urskilja, utforska och återintegrera det du lär dem.

I lärandeupplägget löper alla delar i det gula och det röda fältet som ”progressionstrådar” genom de fyra årens arbete med helheten, dvs produktionen.

Lärandemål Verktygslådan

Lärandemålen för Kroppen