Lärandemål rollarbete

Lärandemål för Rollarbete

Eftersom den sceniska situationen utgör navet i det gestaltande arbetet blir rollarbetet något som försiggår i den sceniska situationen, och därmed på sätt och vis en del av den. Samtidigt är det en så pass viktig del att det är nödvändigt att urskilja och undersöka just den delen och vilka delaspekter som finns här. Det vi lärt oss under arbetet i projektet är vikten av att inte fokusera för mycket på rollen som utgångspunkt för skådespelarens skapande, utan att istället utgå från situationen. Rollen blir sedan till av summan av de val som skådespelare och regissör gör under arbetet med de olika situationerna. Norrthon säger i sin doktorsavhandling om repetitionsarbete att rollen är en överenskommelse mellan skådespelare och regissör som skapas under repetitionsarbetet.

Aspekter av rollarbete

Vi har identifierat tre olika aspekter hittills, men troligtvis finns flera. Dessa är:

1 Rollen föds i och ur den sceniska situationen i samarbete med regissören

2 Rollen ”lever” i skådespelaren, genom att hen kombinerar viljor och scenisk närvaro

3 Karakterisering, dvs att göra om sitt yttre för att gestalta en annan person

Aspekt 1: Rollen föds i och ur den sceniska situationen

En rollkaraktär är alltså en överenskommelse mellan skådepelarna, regissören och ibland ett manus. Överenskommelsen handlar om vilka viljor rollkaraktären har, vilka handlingar den gör och dessutom saker som vilken ålder, arbete eller utbildning osv samt vilka situationer rollkaraktären befinner sig i. Det brukar sägas att människor bara existerar i relation till andra. Samma sak gäller för rollkaraktärer. Hur rollkaraktären förhåller sig till andra rollkaraktärer är därför en viktig aspekt i rollarbetet.

Insikter som eleverna behöver göra under första året i Nypåscen:

• På scenen gestaltar jag en annan karaktär än mig själv.

• Skillnaden på att vara i och ur roll, både hur det känns i kroppen och hur det ser ut för publiken.

• Att det går att hitta tillbaka om du tappar rollen

I Kvarpåscen lägger vi större vikt vid att de faktiskt klarar att stanna i rollen och att spela sin roll ”på allvar” eller ”på riktigt” dvs inte tramsa bort den eller ”clowna” (söka skratt). Vi övar att medvetet gå i och ur rollen, och att växla mellan olika roller. Vi börjar öva att placera rollen på en speciell plats i kroppen så att det går lätt att bara kliva i den.

I Fastpåscen lägger vi till status; hur påverkas karakteriseringen av vilken status rollen har och

Tänka på tiden (anpassa språket efter den historiska tiden)

I Scenstjärnorna genomför de ett rollarbete utifrån ett manus och får erfara hur rollen finns i situationen, i mötet med de andra rollerna/skådespelarna på scenen och i samarbete med regissören. Vi undviker att leta efter min roll i replikerna, vi gör inte rollbeskrivningar eller rollintervjuer förrän väldigt sent i processen. Allt detta riktar elevens uppmärksamhet bort från situationen och vad som faktiskt sker där.

Aspekt 2: Kombinera viljor och scenisk närvaro

I en gruppintervju beskriver elever olika strategier de använder sig av när de gestaltar på scenen och hur de strategierna utvecklades av att eleverna fick arbeta tillsammans med professionella skådespelare. Strategierna eleverna beskrev var:

• Inlevelse; att känna sig som rollen genom att intala sig ”jag är den, jag ska känna så och så”

• Att fylla det med viljor

• Att fylla det med närvaro; ”använda varenda liten energi” beskriver en elev det som

• Att kombinera vilja och närvaro

Under arbetet med produktionen tillsammans med de professionella skådespelarna övergav eleverna mer och mer strategin ”inlevelse” för den mer framgångsrika ”att kombinera vilja med närvaro”, vilket ledde till framgång i gestaltandet, dvs de uppfattades utifrån som bättre skådespelare än de varit innan.

Scenisk närvaro i kombination med arbetet med viljor i situationen framstår alltså som en väg till framgång i gestaltandet, medan enbart inlevelse inte fungerade lika bra. Det är alltså viktigt att undervisningen ger eleverna möjlighet att överge strategin inlevelse och istället fokusera på viljor och scenisk närvaro i situationen.

Aspekt 3: Karakterisering

En annan aspekt av rollarbetet kan benämnas karakterisering, dvs att ”göra om” sin kropp för att skapa karaktärens kropp. Det görs genom att använda olika röster, olika kroppshållningar men även med hjälp av mask och kostym.

Exempel på hur detta görs:

I Nypåscen öar vi att gå som rollen och att använda kostym för att se ut som rollen.

I Kvarpåscen fördjupas det arbetet och eleverna får tänka ut kostymer som gör rollen tydlig för publiken.

I Fastpåscen får de öva att hantera en gammaldags kostym (knäbyxor, storskjortor, långa kjolar osv) och se vad det ger till rollens kroppshållning och rörelsemönster. De får också öva olika rörelsemönster och kroppshållning utifrån statusskillnader mellan rollerna.

I Scenstjärnorna berättar vi för barn och då behövs en ”ren” och tydlig karaktär som sitter i hela kroppen. Ett större uttryck kanske behövs för vissa roller.