Övningsserie i scenisk närvaro🌱

Beskrivning av varje övnings teoretiska form

Fiskmås cykel småbarn

Övningen är en lekfull forma av ”vimla-övning” dvs övningar där skådespelare går runt på golvet på olika sätt. Det är vanligt förekommande inom alla teaterformer som fr a uppvärmningsövning men också för träning av kropp och koncentration samt rumslig medvetenhet (se t ex Bogart & Landau 2005, Wangh 2000, Zinder 2009). I den här formen är övningen transformerad för att passa yngre barn genom att en ramberättelse skapats som riktar sig till elevernas fantasi och bygger på deras lekförmåga. Övningen genomförs i tre steg.

Steg 1: Deltagarna myllrar runt i rummet (gå med riktning; följ gator och sväng i gathörn) på väg på mot affären. Där ska de köpa en sak som de längtat efter att få. Varje gång de hör Fiskmås, Cykel eller Småbarn agerar de enligt följande: Vid Fiskmås ska deltagaren tänka en attack av en fiskmås och ducka. Hör deltagarna Cykel är det en cykel som kommer i snabb fart mot en och deltagaren behöver väja genom att hoppa åt sidan. Småbarn är ett snorigt barn i närheten som deltagaren gärna inte vill gå nära: backa och säg bläää. Deltagaren uppmanas att se framför sig i fantasin gatan de går på och omgivningarna, samtidigt som hen fantiserar om en sak att köpa i affären. Ledaren sidecoachar allt.

Steg 2: Deltagarna har kommit fram till affären. Där inne är det lugnt och stilla. Ledaren sidecoachar dem att utforska affären och föreställa sig den noggrant. Ta i saker som om de fanns på riktigt. Fokusera på hur händerna formas för att hålla i olika saker. Deltagarna handlar på så sätt det som de vill köpa i affären och går ut ur affären.

Steg 3: När de är klara hittar de en plats utanför affären (dvs en egen plats på golvet) där de kan sitta i lugn och ro och utforska vad de köpt. ”Föreställ dig hur föremålet ser ut, känns, smakar, osv….”

Koncentrationsbubblan

Övningen har sina rötter i mindfulness- och yoga-tradidtioner, där både Stanislavskis tradition och den fysiska traditionen hämtat inspiration (Hodge 2005, Pusztai 2000). Jag har utvecklat den genom åren som lärare genom att transformera övingar i mindfulness och medveten närvaro, men även, i steg 4 och 5, med inspiration från olika övningar inom den fysiska teatertraditionen. Övningen genomförs i scenljus som är dämpat, och med svag musik i bakgrunden av typen ”mindfulness-musik” dvs musik som inte har röster eller tydlig rytm eller takt utan bra flyter på.

Övningen innehåller fem steg:

Steg 1: Deltagarna hittar en plats på golvet som känns bra. De lägger sig (helst på rygg) och blundar och föreställer sig en trygg plats, ”en plats där du trivs och mår bra och känner dig lugn och trygg”. De uppmanas se platsen tydligt och sedan i fantasin gå in i platsen och göra saker som de gillar att göra där. Hela tiden liggande helt stilla på golvet. Efter sin stund lämnar de platsen och känner golvet igen men har kvar den trygga känslan i kroppen.

Steg 2: Deltagarna uppmans att ligga stilla på golvet och skapa en ny fantasi: en liten såpbubbla som de ser framför sig. Den växer och växer tills den är så stor att eleven är helt omsluten av den. I bubblan känns kroppen tydligt och eleverna uppmanas att röra på en enda kroppsdel och koncentrera all uppmärksamhet på hur det känns i den kroppsdelen. Efter en stund uppmans eleven att öppna ögonen och se på omgivningen som om hen aldrig sett den förut.

Steg 3: Eleven uppmanas att resa sig upp i slowmotion, först till sittande och sen till stående och samtidigt hålla kvar bilden av bubblan runt om sig. och hela tiden utforska exakt hur varje rörelse känns i varje kroppsdel. Väl stående börjar eleven röra sig, först i slowmotion men sedan mer varierat, och fortsätta ha bubblan kvar. Var också uppmärksam på om din bubbla spricker (dvs du tappar närvaron i kroppen och koncentrationen) och stanna då och gör en ny.

Steg 4: Efter en stund uppmanas eleverna att börja ta in rummet och medspelarna. Först bara genom att möta blicken på någon och skicka en ordlös tanke som säger ”Vad kul att du är här idag”. Om koncentrationen håller; stanna och låt din bubbla smälta ihop med en annan persons bubbla och känn hur mellanrummet emellan er känns. Välj att bara möta varandras blick en stund eller att göra något tillsammans. Bryt och gå vidare när ni känner att ni vill det.

Steg 5: Börja använda bubblan som ett redskap. ”Blås upp” bubblan ännu mer, så att den fyller hela scenen, och sen hela salongen inklusive publiken. Prova att förstöra bubblan, och sedan hitta tillbaka till den snabbt och enkelt. (På sikt: öva att göra bubblan helt själv.)

Gå mot mitten

Övningen lärde jag mig av en afrikansk regissör (som jag tyvärr glömt namnet på) i en workshop under min regiutbildning. Den här typen av övningar har sina rötter i den fysiska teatertraditionen (som i min litteratur representeras av Wangh 2000). Liknande övningar är vanliga i Viewpoints (Bogart & Landau 2005). Övningen är en interpretation av det jag lärde mig, dvs jag har inte transformerat den.

Gruppen står i en ring och ska ta ett steg i taget in mot ringens mitt tills alla står där inne så nära varandra som möjligt i en mini-ring. Utmaningen är att bara en person i taget får ta ett steg framåt, och om två kliver fram samtidigt får alla gå tillbaka och börja om. Blicken hålls på en punkt hela tiden, en sak som läraren lagt i ringens mitt. Den är målet för gruppens gemensamma promenad. Inget samtal eller gestikulerande får förekomma under övningen.

Gemensamt hopp eller spring

Övningen är hämtad från Viewpoints (Bogart & Landau 2005) som har sina rötter i den fysiska teatertraditionen. Det finns, såvitt jag vet, ingen adaptering av Viewpointsmetoden för barn eller ungdomar, och den här övningen är inte heller transformerad. Jag gör en interpretation av övningen så som jag lärt mig den under kurser i Viewpoints.

Stå i ring. Gemensamt öppet fokus, öppet hjärta, blicken på en punkt rakt fram mitt i ringen, men se hela ringen samtidigt, sök inte med ögonen. Hitta den gemensamma impulsen att låta saker uppstå. På gemensam impuls; spring in och möts i mitten av ringen, på gemensam impuls; spring ut igen. På gemensam impuls; gruppen gör gemensamt hopp, alla ska ta initiativ samtidigt, landa ner på huk res upp gemensamt.

Tillbaka till
🍀 Teaterövningen - en ’svart låda’ i kulturskolans teaterundervisning